Monica Sahlin har en lång huvudsaklig rad av små sagomålningar där arvet från Arosenius, Simberg och Bauer fram till Norelius återspeglas. Det är formatmässigt inte särskilt betydande målningar, som hålls inne i sina lackblanka ramar, som ofta är av gammalt datum. Omramningen går igen i duken och den brutna, böjda profilen ger en mjuk och lekfull övergång mellan motiv och kringvarande miljö.

Ofta handlar det om barn i en ödeläggande vuxenvärld, men glyttarna verkar att stå ut med det ganska bra. Ögonen plirar, mungiporna dras uppåt och sjömanskostymen är hoppfullt ultramarinblå.

Här finns i dessa småbilder av Monica Sahlin, en godtrogen och välment naivitet, som gränsar till sagoberättandets otroliga värld.

Sture Nilsson, Nerikes Allehanda
 

Monica Sahlin har deltagit i samlingsutställningar i Örebro 1969, 1972, 1973 och 1976, i Göteborg och Malmö 1971, hos Kulturnämnden i Kumla 1975, Galeri S:t Paul i Stockholm 1976 samt Galerie Rådane 1977.
Separatutställning har Monica haft hos Kulturnämnden i Kumla 1976. Representerad är hon hittills hos Skoldirektionen i Örebro, Kulturnämnden i Kumla och Riksutställningars samlingar med utställningen "Hej Frihet".
När nu Monica separatuställer hos Galerie Pro Arte II på Strandvägen i Stockholm, är det med största tillfredsställelse vi noterar henne som utställare. Hon är för oss ett mycket friskt skott på den rätt stora grupp framgångsrika konstnärer som håller till här med sina utställningar.

Bland naivister intar hon en framskjuten plats numera. Hennes underbara lekfullhet påminner om sagoberättarna i bild, sådana som t.ex. Einar Norelius.
Monicas rara nostalgi, parad med en rosenröd oförfalskad syn på tillvaron gör henne äkta och synnerligen intressant som målare. Hon berättar med sina bilder om gångna tider då livet ofta flöt fram mera idylliskt, åtminstone i familjelivet och människorna hörde samman på ett personligt innerligt sätt.

Erik Paulsson